Vad är reologi
Reologi - bestämning av flytegenskaper
Reologi beskriver hur halvfasta och flytande ämnen uppför sig samt är ett tvärdisciplinär vetenskap. För sålunda vitt skilda material liksom livsmedel, oljor, bläck, färg, plaster, asfalt och betong behövs reologiska metoder till att förklara egenskaper, processbarhet och på grund av att förutsäga och modellera deras uppförande.
Ofta beskrivs flytförmåga med viskositet och till oljor samt vatten räcker detta då viskositeten ej beror vid hur snabbt de deformeras. För polymersystem och betong behövs mer komlexa modeller och ofta används viskoelastiska metoder till att förklara material vilket både äger flytegenskaper samt elastiska egenskaper.
RISE har tekniker och kompetens för läka skalan ifrån lättflytande drycker till plastsmältor och betong, både på grund av experimentell bedömning och modellering. Vi erbjuder avancerad produktutveckling och design av önskvärda flytgenskaper, bedömning, problemlösning samt konceptutveckling. ett lista ovan tillgänglig reologiinstrumentering f
Reomikroskopi – reologi och mikrostruktur samtidigt
Genom att sammanföra reometri samt mikroskopi existerar det möjligt att besluta mekanismerna vilket styr deformationsinducerad strukturnedbrytning (tixotropi) och bildning (reopexi), uppbrytning av faller i små droppar i emulsioner, partikelaggregering samt -nedbrytning inom dispersioner, smältning av fett och polymersystem och många mer. sådana mekanismer styr texturuppbyggnad samt -nedbrytning inom livsmedelsapplikationer inom industriella processer såväl vilket i munnen, bestämmer hållbarhet och taktil upplevelse från kosmetiska varor, likaväl vilket att styra strukturuppbyggnad inom konstruktionsmaterial såsom cement samt betong, färger, tillsatser samt fibermaterial.
Ett lasermikroskop är monterat under ett glasplatta inom en sofistikerad reometer. Provet man studera läggs mellan glasplattan samt en övre, temperaturkontrollerad skiva och observeras underifrån genom glasplattan beneath det för att provet skjuvas, komprimeras alternativt oscilleras. dem två plattorna kan motrotera s
Partiklar i enstaka suspension förmå fås för att repellera varandra genom adsorption av polymerer (sterisk stabilisering), hög ytladdning (elektrostatisk stabilisering) eller genom en kombination av båda (elektrosterisk stabilisering).
Vid pulverbaserad formning av keramer hanteras ofta finpartikulära ämne (<1 μm), varför ytkrafter i massiv utsträckning kommer att påverka egenskaperna hos tex pulversuspensioner. Förståelse till ytkemiska fenomen är därför viktigt inom all pulverhantering. Vid beredning av enstaka pulversuspension, vilket ofta föregår formningssteget (vid tex slamgjutning och skiktgjutning) eller ett granulering, existerar det önskvärt med upphöjd partikel koncentration och god stabilitet. Stabiliteten – den mekanism vilket håller först partiklarna separerade i vätskan – beror på måttet av repulsiva krafter. till det specifika materialet gäller anpassning mot dess ytkemiska egenskaper, dvs partiklarnas laddningsegenskaper i dricksvatten och/eller deras affinitet mot polymera ytaktiva ämnen
.